Malmö, 2001. För den unge entreprenören Patrick Casey är allt möjligt. Han har precis kommit hem till Sverige efter en sejour på Nya Zeeland, där han arbetat på filminspelningen av Sagan om ringen. Erfarenheten har gett honom blodad tand, och när han nu möter sina vänner är det filmens mission han mässar. Det ska göras långfilm. En riktig långfilm, i en riktig studio, med en ordentlig budget och stora ambitioner. Tillsammans med vänner och bekanta - många av dem amatörer som aldrig gjort film tidigare - och med en okuvlig övertygelse och framåtanda, påbörjar Patrick en film som aldrig kommer att bli klar.

Filmen jag inte pratar om längre är en dokumentärfilm om ett havererat filmprojekt, men det är också en historia om ett gäng unga människor och deras brinnande entusiasm, och om viljan att kasta sig ut i något okänt, något spännande - och hoppas på det bästa. Filmen söker upp nyckelpersonerna i projektet sju år senare, och försöker hitta tillbaka till den känsla av gemenskap och framtidstro som präglade gruppen när det begav sig. Vad var det egentligen som hände? Det är en film om förmågan att drömma och konsten att misslyckas.

Filmen jag inte pratar om längre hade världspremiär den 31 januari 2009, som avslutningsfilm på Göteborgs filmfestival. Därefter har den visats på Skånska filmdagarna i Malmö, dokumentärfilmsklubben Doc Lounge, och Jönköpings filmfestival. Fredagen den 4 september har den TV-premiär på SVT2 som K Special-dokumentär. Den 22 september visas den på Cinemateket i Stockholm.

Filmen jag inte pratar om längre är producerad av Fasad, med stöd från SVT, Film i Skåne och Svenska filminstitutet.

Om filmskaparna

Jesper Ganslandt och Martin Degrell har jobbat på olika kreativa projekt tillsammans sedan 1998. Filmen jag inte pratar om längre är deras första gemensamma dokumentärfilm.

Martin Degrell är kulturjournalist och filmkritiker, född 1976. Efter utbildning vid Lunds universitet har Martin varit verksam som skribent för bland annat Sydsvenskan, bloggkollektivet Weird Science och Plaza Magazine, där han är filmredaktör. Han ingår även i den akademiska filmtidskriften Film Internationals redaktion. Martin har känt Patrick Casey i många år, och engagerades själv till det ödesdigra filmprojektet under vintern 2001. Ursprungligen anlitades han som scripta, men under arbetets gång kom hans uppgifter även att inkludera manusförfattande och personregi. Sedan projektets kollaps hösten 2001 har Martin önskat berätta om det som hände honom och gruppen under inspelningen, om skaparglädjen och självbedrägeriet som gick hand i hand, men han visste inte hur eller under vilka former, förrän han slog sig ihop med Jesper och idén till en dokumentär föddes.

Jesper Ganslandt är manusförfattare och regissör, född 1978. Efter att ha sysslat med reklamfilm och musikvideor under flera år långfilmsdebuterade Jesper 2006 med Farväl Falkenberg, som blev en stor framgång, vann priser på internationella filmfestivaler, och framhölls av många kritiker som en av det årets bästa svenska filmer. Jesper blev varse om filminspelningen i Malmö redan under dess begynnelse, år 2001, via Martin, och följde intresserat processen på avstånd, från dess inledning till dess snöpliga slut. Trots olika öden ser Jesper likheter mellan det havererade projektet och sin egen film Farväl Falkenberg – känslan att stå utanför systemet, att som ung filmare tillsammans med mestadels vänner kasta sig ut i något okänt, satsa och våga tro – och det var en av drivkrafterna till att göra den här dokumentärfilmen. Jespers andra långfilm som regissör, Apan, har premiär hösten 2009.